Kär och lycklig ;)

ikväll var vår tredje träff. Hur kan det vara möjligt att vara så kär i ngn man har känt så kort tid. Det klickade direkt mellan oss, vi skickar cirka 12 sms varje dag till varandra, vi har underbara telefonsamtal, där vi pratar om allt  och vi kan verkligen varandra. I söndags åkte jag till säter, å det var så underbart. Tror att det var i hans famn när vi somnade tillsammans, med hans arm runt mig,  då jag kände mig totalt trygg och lycklig, som jag insåg hur mkt jag tycker om honom. Idag träffades vi för att se på bio. Han satt och väntade på mig på en parkbänk, å när jag såg honom där han satt blev jag totalt lycklig. På bion satt vi och höll varandra i handen, smektes oskyldigt/kärleksfullt och i bland lutade vi huvudet mot varandra. Jag ville säga till honom hur mkt jag tycker om honom, men jag är rädd att han inte säger samma sak. Han skjutasade mig hem och när han släppte av mig, fick jag ingen kyss inte ens en puss. Betyder detta ngt? Eller är det jag som överanalyserar allt. Jag vill berätta för honom att kärlek och förhållande skrämmer slag på mig. Att han måste kämpa å stå ut med att jag är tveksam på om han kommer vara trogen, snäll. Säker kan väll ingen vara, men jag är mer tveksam än många andra. Jag har aldrig haft ett stabilt förhållande. Jag och Mr Manipulation hade ett av och till förhållande i sex år, vilket innehöll otrohet, psykning från hans sida. Så attt jag är tveksam är inte så konstigt.
ÅÅÅÅ jag vill träffa honom jämt. Han är så bra. Jag förtjänar att bli 100 % lycklig och få ett fast förhållande.

Efter hur många träffar kan man blotta sina känslor?????? Finns det ngn gräns???

"Kärleken kommer av sig själv och kan inte läras"

"Det bästa beviset för att erfarenhet inte hjälper är att hur många gånger man än har avslutat en kärlekshistoria så hindrar det en inte från att kasta sig in i en ny"

"Det är omöjligt att älska och vara förnuftig på samma gång"

"Sann kärlek kan inte döljas"
 
"Kärlek är en resa utan kompass i väglöst land. Ett äventyr!"


Så med andra ord I like to be in love, men läskigt är det som fan ;) :( Man vet ju inte hur den andra känner alls.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0